Jämförelser mellan världsreligionerna

Här kan du lyssna:

Allmänna jämförelser:

https://www.so-rummet.se/podcast/att-jamfora-religioner-fordjupning

Syn på gud:

https://www.so-rummet.se/podcast/varldsreligionernas-gudsuppfattning

Här kan du titta och läsa:

Syn på gud:

https://www.youtube.com/watch?v=C-QohFfruo0

Syn på döden:

https://www.youtube.com/watch?v=XIaJ64QLsgE

Världsreligionernas syn på döden och begravning

Judendomen

Synen på döden
Inom judendomen fokuserar man inte på vad som händer efter döden på samma vis som inom kristendomen och islam. Judendomen sätter istället fokus på det liv människan lever här och nu. Gud har skapat allt, inklusive den mänskliga själen, och det som är skapat av Gud ska återigen komma till Gud.

Enligt judendomen var inte Jesus den Messias som nämns i Gamla testamentets profetior. Judarna väntar fortfarande på att Messias ska komma och härska på jorden. Ortodoxa judar tror i högre grad på den kommande Messias samt på återuppståndelsen och himmel och helvete.

Inom judendomen finns numera ingen gällande lära kring livet efter döden. Det är oftast något individen själv får fundera över och ta ställning till.

Det finns alltså ingen tydlig definition på hur judarna tänker sig att själarnas tillvaro efter döden ser ut, mer än att den präglas av fridfullhet.

Användbara begrepp

Profetia: En profetia är ett budskap som meddelas av en profet. Det rör sig ofta om budskap som hävdas komma från Gud, genom direkt kommunikation med gudomen eller via tolkningar av uppenbarelser. Inte sällan handlar det om budskap om framtiden.

Messias: Betyder "den utvalde" och syftar på en av Gud utsedd kommande härskare som ska skapa fred och medföra en lyckotid för det judiska folket.

Ortodox: "Renlärighet", från det grekiska ordet orthodoxos som betyder "sann mening". Att leva ortodoxt innebär att man följer en viss lära och deras skrifter (urkunder) strikt.

Reinkarnation: Själavandring. Själen dör inte utan återföds istället i nya gestalter.

Karma: Gärningarnas lag (sådd och skörd - handling och konsekvens). Goda gärningar ger positiv karma och vise versa.

Begravning
Inom judendomen begravs den avlidne så snart som möjlig efter att döden inträtt. Helst inom ett dygn. Men begravningen får aldrig äga rum under sabbaten.

Den avlidne rengörs noggrant och läggs sedan i en enkel kista.

Flertalet judiska begravningar är jordbegravningar. Det är viktigt för judar att kroppen begravs hel. Kremering är därför förbjudet. Det är endast i vissa undantagsfall som den döde kremeras (bränns).

Blommor är ovanliga vid de judiska begravningarna. Istället läggs en enkel liten sten på graven för att visa att man varit där och att man minns den döde.

Efter en judisk begravning infaller ett år av sorg under vilket de anhöriga på olika vis vårdar minnet av den avlidne.

Kristendomen

Synen på döden
Inom kristendomen uppstod tidigt en teologi (religiös lära) som utgår från att det finns ett evigt liv i himlen eller i helvetet som väntar efter döden, beroende på hur syndfull hen varit under sitt liv. Alla troende kommer dömas under den yttersta dagen (domedagen). De goda ska då skiljas från de onda.

Inom katolicismen, den ortodoxa kyrkan samt inom ett antal protestantiska trossamfund denna tanke fortfarande levande.

Vad gäller Svenska kyrkan så är synen på helvetet nedtonad. Istället framhålls att alla människor omfattas av Guds nåd. Centralt i flertalet kristna riktningar är att man ska bekänna Jesus Kristus som Guds son, och att han dog på korset för människornas synder för att komma till himmelriket. Detta himmelrike är enligt de kristna en fridfull plats, där sorg och våld inte förekommer.

Begravning
I Sverige är det fortfarande vanligast med kyrklig begravning. Med det menas att jordfästningen (den ceremoni som hålls innan den avlidne begravs) äger rum i en kyrka, vanligtvis i Svenska kyrkans regi. Begravningsceremonin, som kallas för begravningsgudstjänst, är en ceremoni som följer en särskild ordning där prästen bland annat läser en begravningsbön där minnet av den avlidne står i centrum. Efter ceremonin sker gravsättningen. I Sverige finns fyra olika alternativ för den avlidnes sista vila: minneslund, askgravlund, urngrav och kistgrav.

Det har blivit vanligare i det sekulariserade Sverige med borgerliga begravningar som inte hålls i kyrklig regi och där ingen präst håller i ceremonin.

Islam

Synen på döden
I likhet med kristendomen tror man inom islam på en himmel (paradiset) dit de rättfärdiga kommer, och ett helvete dit de fördömda syndarna ska sändas. På den yttersta dagen, då allt som finns i världen utplånas, kommer alla människor som någonsin levt att dömas av Allah, till en tillvaro i paradiset för de troende som begått goda handlingar eller till det eviga helvetets plågor för de syndfulla.

Begravning

Inom islam ska den avlidne begravas så snabbt som möjligt efter att döden inträtt, och den döde ska ligga vänd mot Mecka. Dessförinnan har den avlidne rengjorts noggrant.

Ett ceremoniellt inslag är att den avlidne bärs till graven av släkt och vänner. Vid gravsättningen läses en begravningsbön.

Hinduismen och buddhismen

Synen på döden
Både inom hinduismen och buddhismen är föreställningen om reinkarnation (återfödelse) central.

För hinduer är reinkarnationen kopplad till en människas karma, det vill säga att en människas goda och dåliga handlingar under livet har betydelse för nästkommande liv. Själen (atman) återföds antingen högre upp i kastsystemet eller lägre ner, beroende av den karma som människan samlat på sig under livet. Slutmålet är att sluta återfödas, att lämna kretsloppet (Samsara). Då uppnår man enligt hinduismen moksha, vilket innebär att själen blir ett med världssjälen Brahman.

Buddhister ser återfödandet som ett slags "lidande" och målet är att sluta återfödas. (Dessutom anser Buddha att människans ”jag” inte existerar, utan det är det människan är gjord av och dess karma som återskapas till nya individer.) Ett gott liv som till slut leder till att man kan sluta återfödas, får man genom att följa den åttafaldiga vägen. Inom buddhismen kallas detta tillstånd (då en individ slutar återfödas) för nirvana, vilket kan liknas vid en lugn och fridfull plats eller tomhet, stillhet.

Begravning
Enligt hinduismen är det liksom inom judendomen och islam viktigt att den avlidne kremeras inom ett dygn. Barn som inte fyllt ett år samt präster (som uppnått högsta kasten) begravs i kista.

I Indien kremeras de avlidna på likbål. Eftersom det är förbjudet att ha likbål i Sverige så genomförs ceremonin här på ett krematorium. Genom att askan sedan sprids i t ex Ganges, renas personens karma och når därmed /lättare/ moksha.

Även buddhister kremerar vanligtvis sina avlida, men helst inte inom ett dygn. Under de första dygnen efter döden ska kroppen inte röras. Inom buddhismen förekommer också jordbegravningar, och det är ett vanligt gravskick för buddhister i Sverige.

HÅRETS HISTORIA

Jag kan bara inte låta bli att dela den här texten om HÅR.

Jag tycker det är rätt spännande med de regler, religiösa föreställningar och normer kring som funnits och finns kring just hår:
http://www.shenet.se/ravaror/harhistoria.html

GYLLENE REGELN

Buddhismen. Plåga inte andra med sådant som skulle pina dig själv. (Udanvarga 5:18) och

Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så.(Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)

Hinduismen. Detta är summan av alla dygder: att icke göra mot andra det som vållar dig själv lidande. (Mahabarata 5,1517)

Judendomen. Det du inte vill att människor ska göra mot dig, skall du inte heller göra mot dem. (Talmud)

Islam. Ingen av er är en troende förrän han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv. (Traditionen)

Kristendomen. Allt vad ni vill att människor skall göra för er, det skall ni också göra för dem. (Bibeln Matteus 7:12)

Jainism. Låt ingen skada liv, utan var lika trägen att ömt vårda livet hos andra som hos dig själv. Ty – icke våld- (Ahimsa) är den högsta religionen. (Sutra Kratanga 311)

Konfucianismen. Gör icke mot andra vad du icke vill att de skall göra dig.(Analekterna 15,23)

Taoismen. Betrakta din nästas vinst som din egen vinst, och din nästas förlust som din egen förlust. (Tai Shan kan Ying Pien)

RADIOPROGRAM om religion och filosofi

Kanske du vill lyssna på människor som tänkt mycket kring religion och filosofi?
Det finns både teologiska rummet (om religionsfrågor) http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=3109

och filosofiska rummet (om filosofiska frågor om liv, döden, sanning, rättvisa, demokrati, våld osv., ibland också om religiösa frågor) http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=793

I vissa av programmen är språket lite svårt, men i de flesta är det faktiskt inte det utan programmen vänder sig till alla! Och att lyssna på svåra grejer är ju dessutom utvecklande. Det du hör sätter kanske igång tankar hos dig och det är minst lika viktigt som att förstå exakt vad människorna som pratar menar. (Ibland kanske de inte ens själva vet exakt vad de menar även om det här är program där de medverkande är rätt pålästa och kan formulera sig väl och på ett precist sätt.)

Vad man med fördel kan tänka på

Religionsundervisning är ju som du vet INTE alls korvstoppning av en massa så kallade fakta. Men du behöver i och för sig rätt mycket kunskap för att kunna förstå hur olika människors identiteter, livsåskådningar, moraliska övertygelser och liv både kan likna varandra och skilja sig åt. 

Och vad är egentligen "kunskap"? Kanske att synagogan är judarnas gudstjänstlokal, att en rabbin är en judisk skriftlärd eller att man har vet hur det kommer sig att landet Israel i dag finns och hur tillståndet är där för olika palestinier och judar osv. Men det viktiga är ändå att du kan använda dina kunskaper för att tänka kring vad det beror på att en människa formas till att bli just den hon är. Och hur den här människan i sin tur kan påverka andra runtomkring henne och även samhälleliga strukturer. Viktigt är också att du får tid att fundera över och lära dig om hur man inom olika religioner och livsåskådningar kan leva, bete sig, tro, känna och tycka både på likartade sätt och på vitt skilda sätt.

Ibland är till och med skillnaderna större mellan människor inom samma religion än mellan människor från olika religioner. Jag menar att jag, som kvinna närmare 50, från Gästrikland, ateist, vegetarian, från arbetarklass men med långa akademiska studier bakom mig, uppvuxen i ett land med en kristen historia och så vidare........ ju kan ha mer gemensamt med en viss människa från en helt annan religion, geografisk plats osv. än med till exempel någon jag gått i samma klass med sedan jag var 6 år.... Så KAN det alltså vara. Men även det motsatta!

Så när du läser och lyssnar på saker om judendomen har jag några tips:
Jämför hela tiden med:

• vad du TROR, KÄNNER, LÄNGTAR EFTER, ANSER VARA VIKTIGT, SANT OCH RÄTT
• hur du LEVER, vad du GÖR, hur du BETER dig
• vad/hur man som en person som är anhängare av (eller formad av) en kristen, muslimsk, hinduisk, buddhistisk eller annan tro/religion/livsåskådning kan tänkas TRO, KÄNNA, LÄNGTA EFTER och TYCKA...

Abrahamitiska religioner

Här kan du repetera dina kunskaper om likheter och skillnader mellan judendom, kristendom och islam. Men även fördjupa dina kunskaper eftersom fler saker tas upp och förklaras med hjälp av lite andra ord!

En föreläsning om likheter och skillnader mellan de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam

Ytterligare en föreläsning, mer om gudsbild och syn på människan

Vad är religion?

Jag förmodar att du redan funderat mycket över vad religion är. På egen hand, men förhoppningsvis också i skolan med din förra religionslärare. Här kan du lyssna på en föreläsning om vad religion är. https://www.youtube.com/watch?v=7oRK-dHcuFI

Religion är många saker. Den kan till exempel förklaras utifrån de funktioner de har i en människas liv. Till exempel att den skapar gemenskap och trygghet, rädsla eller lydnad. Eller att den till exempel inger hopp om ett bättre liv, en bättre värld.

Religion kan sägas utgöras av flera delar. Här har jag försökt sammanfatta några av dem:

• TRO PÅ EN  HÖGRE MAKT (eller flera)
• URKUNDER ("heliga" texter eller muntligt traderade berättelser)
• PRAKTIK, det vill säga hur man lever religionen genom traditioner, normer, regler, ritualer, ceremonier, högtider, bön osv.
• LIVSÅSKÅDNING, det vill säga synen på människan (djuren och naturen), synen på livet och döden, synen på vad som är sant och vad som är falskt, synken på kunskap osv.
• ETIK, det vill säga synen på vad som är gott och ont, hur livet bör levas på ett gott sätt.

Ett litet funderingstillägg:
Sedan finns ju också en spänning mellan dem som praktiserar en religion och dem som utövar makt inom religionen i fråga. Det vill säga vanliga "troende" och dem som innehar ett ämbete, till exempel är präst. Vem är det egentligen som bestämmer vad religionen står för och vem bestämmer om t. ex.  regler ska förändras? (rätt till kvinnlig prästvigning, abort och kärlek mellan homosexuella osv.) Och vem tolkar urkunderna (texterna och berättelserna)? Ett ganska vanligt svar är att de som har makt är ofta också de som "äger" urkunderna (texterna). Och att dessa för det mesta är män som inte vill släppa ifrån sig makten över vad religionen står för och vilka regler andra ska anpassa sig efter.

Om vi nu säger att en religion och dess urkunder förvanskats (det vill säga förändrats till det sämre), av en lång period av patriarkala samhällen. Kan man då revidera (=förändra, skriva om) urkunderna så den här könsmaktsordningen förändras? Liksom rensa urkunderna och religionens tro och praktik på bland annat kvinnoförtryck? Hur ska man då göra? Och vem ska göra det? Det här är naturligtvis väldigt svåra frågor. Men intressanta, tycker jag.