Jämförelser mellan världsreligionerna

Här kan du lyssna:

Allmänna jämförelser:

https://www.so-rummet.se/podcast/att-jamfora-religioner-fordjupning

Syn på gud:

https://www.so-rummet.se/podcast/varldsreligionernas-gudsuppfattning

Här kan du titta och läsa:

Syn på gud:

https://www.youtube.com/watch?v=C-QohFfruo0

Syn på döden:

https://www.youtube.com/watch?v=XIaJ64QLsgE

Världsreligionernas syn på döden och begravning

Judendomen

Synen på döden
Inom judendomen fokuserar man inte på vad som händer efter döden på samma vis som inom kristendomen och islam. Judendomen sätter istället fokus på det liv människan lever här och nu. Gud har skapat allt, inklusive den mänskliga själen, och det som är skapat av Gud ska återigen komma till Gud.

Enligt judendomen var inte Jesus den Messias som nämns i Gamla testamentets profetior. Judarna väntar fortfarande på att Messias ska komma och härska på jorden. Ortodoxa judar tror i högre grad på den kommande Messias samt på återuppståndelsen och himmel och helvete.

Inom judendomen finns numera ingen gällande lära kring livet efter döden. Det är oftast något individen själv får fundera över och ta ställning till.

Det finns alltså ingen tydlig definition på hur judarna tänker sig att själarnas tillvaro efter döden ser ut, mer än att den präglas av fridfullhet.

Användbara begrepp

Profetia: En profetia är ett budskap som meddelas av en profet. Det rör sig ofta om budskap som hävdas komma från Gud, genom direkt kommunikation med gudomen eller via tolkningar av uppenbarelser. Inte sällan handlar det om budskap om framtiden.

Messias: Betyder "den utvalde" och syftar på en av Gud utsedd kommande härskare som ska skapa fred och medföra en lyckotid för det judiska folket.

Ortodox: "Renlärighet", från det grekiska ordet orthodoxos som betyder "sann mening". Att leva ortodoxt innebär att man följer en viss lära och deras skrifter (urkunder) strikt.

Reinkarnation: Själavandring. Själen dör inte utan återföds istället i nya gestalter.

Karma: Gärningarnas lag (sådd och skörd - handling och konsekvens). Goda gärningar ger positiv karma och vise versa.

Begravning
Inom judendomen begravs den avlidne så snart som möjlig efter att döden inträtt. Helst inom ett dygn. Men begravningen får aldrig äga rum under sabbaten.

Den avlidne rengörs noggrant och läggs sedan i en enkel kista.

Flertalet judiska begravningar är jordbegravningar. Det är viktigt för judar att kroppen begravs hel. Kremering är därför förbjudet. Det är endast i vissa undantagsfall som den döde kremeras (bränns).

Blommor är ovanliga vid de judiska begravningarna. Istället läggs en enkel liten sten på graven för att visa att man varit där och att man minns den döde.

Efter en judisk begravning infaller ett år av sorg under vilket de anhöriga på olika vis vårdar minnet av den avlidne.

Kristendomen

Synen på döden
Inom kristendomen uppstod tidigt en teologi (religiös lära) som utgår från att det finns ett evigt liv i himlen eller i helvetet som väntar efter döden, beroende på hur syndfull hen varit under sitt liv. Alla troende kommer dömas under den yttersta dagen (domedagen). De goda ska då skiljas från de onda.

Inom katolicismen, den ortodoxa kyrkan samt inom ett antal protestantiska trossamfund denna tanke fortfarande levande.

Vad gäller Svenska kyrkan så är synen på helvetet nedtonad. Istället framhålls att alla människor omfattas av Guds nåd. Centralt i flertalet kristna riktningar är att man ska bekänna Jesus Kristus som Guds son, och att han dog på korset för människornas synder för att komma till himmelriket. Detta himmelrike är enligt de kristna en fridfull plats, där sorg och våld inte förekommer.

Begravning
I Sverige är det fortfarande vanligast med kyrklig begravning. Med det menas att jordfästningen (den ceremoni som hålls innan den avlidne begravs) äger rum i en kyrka, vanligtvis i Svenska kyrkans regi. Begravningsceremonin, som kallas för begravningsgudstjänst, är en ceremoni som följer en särskild ordning där prästen bland annat läser en begravningsbön där minnet av den avlidne står i centrum. Efter ceremonin sker gravsättningen. I Sverige finns fyra olika alternativ för den avlidnes sista vila: minneslund, askgravlund, urngrav och kistgrav.

Det har blivit vanligare i det sekulariserade Sverige med borgerliga begravningar som inte hålls i kyrklig regi och där ingen präst håller i ceremonin.

Islam

Synen på döden
I likhet med kristendomen tror man inom islam på en himmel (paradiset) dit de rättfärdiga kommer, och ett helvete dit de fördömda syndarna ska sändas. På den yttersta dagen, då allt som finns i världen utplånas, kommer alla människor som någonsin levt att dömas av Allah, till en tillvaro i paradiset för de troende som begått goda handlingar eller till det eviga helvetets plågor för de syndfulla.

Begravning

Inom islam ska den avlidne begravas så snabbt som möjligt efter att döden inträtt, och den döde ska ligga vänd mot Mecka. Dessförinnan har den avlidne rengjorts noggrant.

Ett ceremoniellt inslag är att den avlidne bärs till graven av släkt och vänner. Vid gravsättningen läses en begravningsbön.

Hinduismen och buddhismen

Synen på döden
Både inom hinduismen och buddhismen är föreställningen om reinkarnation (återfödelse) central.

För hinduer är reinkarnationen kopplad till en människas karma, det vill säga att en människas goda och dåliga handlingar under livet har betydelse för nästkommande liv. Själen (atman) återföds antingen högre upp i kastsystemet eller lägre ner, beroende av den karma som människan samlat på sig under livet. Slutmålet är att sluta återfödas, att lämna kretsloppet (Samsara). Då uppnår man enligt hinduismen moksha, vilket innebär att själen blir ett med världssjälen Brahman.

Buddhister ser återfödandet som ett slags "lidande" och målet är att sluta återfödas. (Dessutom anser Buddha att människans ”jag” inte existerar, utan det är det människan är gjord av och dess karma som återskapas till nya individer.) Ett gott liv som till slut leder till att man kan sluta återfödas, får man genom att följa den åttafaldiga vägen. Inom buddhismen kallas detta tillstånd (då en individ slutar återfödas) för nirvana, vilket kan liknas vid en lugn och fridfull plats eller tomhet, stillhet.

Begravning
Enligt hinduismen är det liksom inom judendomen och islam viktigt att den avlidne kremeras inom ett dygn. Barn som inte fyllt ett år samt präster (som uppnått högsta kasten) begravs i kista.

I Indien kremeras de avlidna på likbål. Eftersom det är förbjudet att ha likbål i Sverige så genomförs ceremonin här på ett krematorium. Genom att askan sedan sprids i t ex Ganges, renas personens karma och når därmed /lättare/ moksha.

Även buddhister kremerar vanligtvis sina avlida, men helst inte inom ett dygn. Under de första dygnen efter döden ska kroppen inte röras. Inom buddhismen förekommer också jordbegravningar, och det är ett vanligt gravskick för buddhister i Sverige.