JUDENDOM

ISRAEL-PALESTINA: Gazaremsan

Vi har pratat lite om Israel-Palestina-konflikten. Här kan du lyssna på information om situationen på Gazaremsan (där ju Palestinier bor.) Här problematiseras palestiniernas situation i Gaza ytterligare, där även konflikten mellan Fatah och Hamas formar och begränsar människors liv.
Länken är här: Gazas väg tillbaka efter kriget

Lite om Gazaremsan (arabiska قطاع غزة, Ġazzah/Qita' Ghazzah; hebreiska רצועת עזה, Retzu'at 'Azza)
Gazaremsan är en smal kustremsa utmed Medelhavet i den sydvästra delen av det historiska Palestina. Området är 41 km långt samt mellan 6 och 12 km brett. I sydväst gränsar remsan mot Egypten och i norr, söder och öster till Israel. Inom området ligger städerna Gaza, Dayr al-Balah, Khan Yunis och Rafah. Gazaremsan styrs idag formellt av den palestinska myndigheten men i realiteten av Hamas.

Gazaremsan kom under egyptisk kontroll som ett resultat av ett krig mellan araber och israeler 1948. Gränserna och namnet Gazaremsan fastställdes när Israel och Egypten undertecknade vapenstilleståndsavtalet 1949. Området ockuperades av Israel under sexdagarskriget 1967. Trots den mycket begränsade ytan är 1,8 miljoner palestinier bosatta inom området. De härstammar huvudsakligen från flyktingar som flydde från andra delar av det historiska Palestina. År 2005 avvecklades områdets judiska bosättningar på initiativ av Ariel Sharon och israeliska trupper lämnade Gazaremsan. Israel behöll kontrollen över luftrum, territorialvatten, gränsövergångar, valuta och handel. I juni 2007 tog den terrorstämplade organisationen Hamas kontroll efter att ha fått 65 procent av mandaten i lokalvalet. Organisationen har kontrollerat området sedan dess.

Varken människor eller varor kommer in eller ut från remsan utan Israels eller Egyptens tillstånd. Efter Gazakriget 2008-2009 har Israel upprätthållit sin blockad, som dock har utsatts för kraftig kritik. Dels för att effekten mot vapensmugglingen är mycket omtvistad, samt att blockaden varit mycket ekonomisk fördelaktig för Hamas som tjänar stora pengar på tunneltrafiken medan sekulära affärsmän och industrier hamnat i ekonomisk kris.

 

ORTODOX, KONSERVATIV, REFORMERT JUDENDOM

Här finns en film om ortodoxa, konservativa och reformerta (liberala) judar i Israel. Den tar även upp kvinnors situation.
http://www.himlentv7.se/vod/player/18613//player/18613/

HÄR KAN DU LÄSA OM KONFLIKTEN MELLAN ISRAEL OCH PALESTINA

 http://www.globalis.se/Konflikter/Palestina

BRA LÄNKAR:

1.  SAMMANFATTNINGAR
Judiska museet har tydliga, sammanfattande översikter.
http://www.judiska-museet.se/judendom/

2. FÖRELÄSNING
Titta på en bra och tydlig föreläsning om judendom (av religionshistoriker Christer Hedin)

3. LEKTION (av religionsfröknarna)
Titta på ytterligare en föreläsning om judendom (av två "religionsfröknar")

5. SAMMANFATTNING
En sammanfattning om judendomen som du kan läsa för att repetera! Här finns även ett quiz!

6. Om du vill, lyssna gärna på "feminist och troende":
http://urskola.se/Produkter/174955-Bildningsbyran-feminist-och-troende-Kvinnan-bakom-gardinen



Sammanfattning om judendom: 
religion, filosofi och livsföring

• Vem är jude?

En jude är en person som gått över (=konverterat)  till judendomen eller är född av judisk mor (men även av endast judisk far enligt reformjudendom).
Männen ska ha genomgått en omskärelse på den 8:ende levnadsdagen (i dag=ett tecken på förbundet mellan Israels folk och Gud genom Abraham). 

Ursprungligen användes benämningen "judar" om invånarna i kungariket Juda (se t.ex. Gamla Testamentet i Bibeln, Andra Kungaboken 16:6), senare i den persiska provinsen Juda (se t.ex. Gamla Testamentet i Bibeln, Nehemja 1:2).

Enligt judendomen valde Gud ett folk för att få ut sitt budskap till mänskligheten: detta folk är judarna. Judarnas uppdrag är att förverkliga Guds budskap att livet är en gåva och vi ska förvalta den här gåvan. Vi människor ska göra det bästa av denna gåva. fram till Messiastiden kommer (då endast det goda kommer att finnas), ska det judiska folket förvalta det goda. Försöka vara så goda som möjligt.

• Läran

Trots att judendomen genom tiderna influerats (=påverkats, tagit intryck) av många andra religioner och den västerländska upplysningstidens ideal, så kan man ändå påstå att några saker förenar den judiska tron:

·                Guds enhet, som utesluter dyrkan av alla andra gudar och avbildning av hans gestalt samt uttalandet av hans namn (”YHWH”)

·                 Israel som det folk som bland jordens alla folk har blivit utvalt av Gud

·        
          Det heliga landet som Guds löfte och oåterkalleliga gåva till detta folk

• Jerusalem som centralort för Israels gudsdyrkan.

    Människan har möjlighet att göra gott, be om förlåtelse och få förlåtelse. (Ondska är   "en brist".) Det viktigaste är att göra gott för mänskligheten nu, förverkliga den goda tiden för de som lever nu. (Här är inte livet efter detta det viktiga alls.)

Redan före 500-talet f.Kr. hörde denna lära ihop med urgammal etisk tradition (senare uttryckt i vissa av Toras (=Moseböckernas) 613 bud och förbud), de tio budorden (Dekalogen) och trosbekännelsen (Shema). 

Benämningen på judarnas Bibel (TANACH) kommer av en förkortning av de hebreiska benämningarna på dessa tre huvuddelar (Moseböckerna, Profeterna och Skrifterna). Hela TANACH var ”klar” och blev som ett rättesnöre och en ”lag” (kanoniserades) för judarna mellan ca 400 fKr och 150 fKr. Och även sammankomsterna i synagogan blev med tiden mer reglerade.

• Religionsutövningen

Den judiska religionsutövningen är reglerad genom en särskild kalender. Vid sidan om de urgamla sabbats- och nymånadsdagarna firar man bl.a. påsken, veckofesten (pingsten) och lövhyddofesten samt ett par mycket heliga dagar, nyårsdagen och försoningsdagen. Religionsutövningen har sitt liturgiska centrum i synagogan, men andakt kan i princip förrättas var som helst, inte minst i hemmet.

Livet omgärdas av religiösa regler med djupa historiska rötter i den judiska Bibeln och i traditionslitteraturen, speciellt i Mishna och Talmud samt i medeltidens religiösa lagsamlingar. På åttonde dagen undergår en judisk pojke omskärelsen (mila) och erhåller därvid sitt judiska namn; flickorna namnges vanligtvis i synagogan. Vid 13 års ålder blir en judisk pojke bar mitzva och förpliktad att leva enligt alla religiösa bud; flickan blir religiöst myndig vid 12 års ålder, bat mitzva. Äktenskap (qiddushin) ingås genom att brudgummen ger bruden en ring i två vittnens närvaro och på hebreiska läser: "Du helgas åt mig med denna ring enligt Moses och Israels lag". Ceremonin äger rum under en bröllopsbaldakin (huppa). Det judiska hemmet helgas bl.a. genom en liten hylsa (mezuza) på höger dörrpost; i hylsan finns ett pergamentblad med två bibeltexter (Femte Moseboken 6:4–9 (=Shema); 11:13–21). I traditionsbevarande hem iakttar man religiösa matregler (kosher) och renhetsföreskrifter. När en jude står inför döden, bör han uttala bekännelsen (Shema). I varje församling finns ett "heligt broderskap" (hevra qaddisha), som tar sig an sjuka och döende samt tvättar och klär den döde. När kistan sänkts i jorden läser de sörjande bönen Qaddish. Efter begravningen inleds en sorgevecka (shiva). Det förekommer också sorgemånad (sheloshim); barn sörjer sina föräldrar ett helt år. Dödsdagen högtidlighålls årligen.

Judendom är både lära och livsväg, integrerade som själ och kropp. För en from jude faller alla ord och handlingar, liv och död, denna värld och den kommande, inom gudstrons sfär. Mellan judisk ortodoxi och judisk liberal, sekulär eller t.o.m. ateistisk hållning finns en oändlig mängd variationer i relation till det religiösa arvet.

KIPPA: En kippa är en liten huvudbonad, en form av huvudduk eller kalott, som judar bär i synagogan och vid andra religiösa tillfällen som ett tecken på aktning. Observanta judar bär den jämt, då det står i Talmud att ingen bör gå ens fyra steg utan att täcka sitt huvud. Kippan kan ha alla möjliga färger, former och mönster, huvudsaken är att den täcker hjässan. Ortodoxa judar bär ofta en mörk eller svart kippa, medan reformerta och liberala judar använder mer färgglada och stickade huvudbonader.

TALLIT: (hebr. טלית) En tallit är en bönesjal med tzitzit (skådefransar) i de fyra hörnen som bärs av judiska män (och bland huvudsakligen icke-ortodoxa judar även bland kvinnor) under bön synagogan (dock inte under kvällsgudstjänster med undantag av jom kippur).

TEFILLIN: Tefillin (av tefillah, bön, på hebreiska och arameiska; tefillin är den arameiska pluralformen böner) är två svarta läderkapslar. Den ena fästes med hjälp av en läderrem på överarmen så att kapseln sitter på bicepsmuskeln, och pekar mot hjärtat, den andra ovanpå pannan så att den nedre kanten är i linje med hårfästet. I varje kapsel finns (samma) fyra stycken ur den judiska Torahn skrivna för hand på pergament. Den bärs idag enbart under morgonbönen på vardagarna. Tefillin används inte av pojkar före deras bar mitzvah.

BÖNER: Traditionellt läser judar upp böner tre gånger om dagen, med även en fjärde bön under sabbat och helgdagar. Den mest kända bönen är Amida eller shemoneh esrei, vilken sägs ha utformats under profeten Esras tid (cirka 444 f.Kr.). Den judiska trosbekännelsen, Shema Yisrael, har en central plats i den judiska gudstjänsten. På hebreiska lyder den: "Shema Yisrael Adonai Eloheinu Adonai Echad". Översatt till svenska blir det: "Hör Israel! Herren är vår Gud! Herren är En!" (5 Mos. 6:4). Övriga böner är bland annat sådana ur Psaltaren, hela psalmer eller sammansatta verser.

TAHOR och TAMEH: är tillstånd av rituell renhet respektive orenhet. För att få komma in till templet måste man vara i rent tillstånd, vilket man exempelvis kan bli genom att ta ett bad. Likheter med denna rituella renhet finns inom islam och även bland hinduer och vissa kristna.

TORALÄSNING: Enligt judisk tradition mottog Mose en uppenbarelse på berget Sinai som han förde vidare till det judiska folket och det är från denna som Torah har kommit. Tora är ett vittnesbörd om hur Gud har gripit in för att straffa eller hjälpa judarna genom historien och handlar alltså i grund och botten om förhållandet mellan Gud och det judiska folket. Höjdpunkten i Tora finns i Andra Mosebok där det beskrivs hur Mose tar emot de tio budorden från Gud på berget Sinai. Det är värt att notera att det överlag kan sägas att inom ortodox judendom tolkas Torah ordagrant. Den reformistiska traditionen hävdar också att Torah gavs av Gud till judarna via Moses vid berget Sinai, men att detta var början på Guds dialog med judarna, och att varje generation måste höra Guds röst själv. Därför anser man att Torah inte i alla lägen bör tolkas ordagrant. "Tradition har en röst, men inte vetorätt.

SYNAGOGAN: En synagoga är en judisk samlingslokal avsedd för bön, religiösa studier och gemenskap. Synagogor har byggts i alla möjliga stilar och storlekar. På traditionella synagogor ses ofta just tolv fönster, som skall symbolisera de tolv judiska stammarna. En synagoga är på intet sätt någon nödvändighet för en judisk gudstjänst, som kan hållas nästan varsomhelst, givet att en minjan- 10 vuxna judar (judiska män i ortodoxa församlingar) - finns närvarande. Varje synagoga har en Bimah (läspulpet) och ett Aron Hakodesh, ett skåp där torah-rullarna förvaras. Detta skåp kallas även för Ark. En synagoga är alltid byggd så att Aron Hakodesh står åt öster, mot Jerusalem. I ortodoxa synagogor finns också en Mechiza, en avskiljare som skiljer kvinnor och män åt under gudstjänsten. Inom reformjudendomen sitter män och kvinnor tillsammans, och kvinnor har en lika stor del i gudstjänsten som männen. Inom reformjudendomen finns även kvinnliga rabbiner.

KOSHER: (כשר), är den mat som av kashrut (כשרות, en del av halakha (lagen)) angivits som tillåten för praktiserande judar. Mat som är förbjudet för religiösa judar är däremot treifah (heb. טרפה). Sistnämnda term härstammar från ett ord för djur som slaktats efter att ha blivit slagna av rovdjur. De grundläggande lagarna inom kashrut finns i Tredje Mosebok och även i den muntliga lagen som skrevs ned i Talmud. Slakten regleras dels i den muntliga tradition som toran hänvisar till i Femte Mosebok 12:21.

• Kortfattad historia

MOSE:  Förutsättningar för judendomens framväxt skapades inom prästerliga och profetiska rörelser i det gamla Israel under tiden före Jerusalems förstörelse 587 f.Kr. och den babyloniska fångenskapen (exilen). Den främsta folkledaren i äldsta tid var Mose. Enligt traditionen lät han israelitiska stammar möta förfädernas Gud under namnet JHWH (YHWH). Mose ledde dem ut ur Egypten, genom ökenområdena mot Kanaan. På Sinai berg mottog han uppenbarelser. Kring dessa uppenbarelser, som i början traderades i muntlig form, växte teologiska skolor fram, skrivarskolor och profetskolor. Redan på 620-talet f.Kr. fanns de grundläggande dragen i judisk tro formulerade. Man förnekade inte existensen av andra gudar än YHWH men förband sig att dyrka endast honom (monolatri) så som det uttrycks i Shema: "Hör Israel, Herren vår Gud, Herren är en", dvs. unik, enastående. Jerusalem tjänade som medelpunkt i folkets gudsdyrkan alltsedan Salomo hade upprättat templet där (=900-talet f.Kr.).

En lång rad väl definierade ceremoniella och etiska lagar iakttogs, bl.a. rörande sabbaten, nymånadsdagen, påsken, veckofesten och lövhyddofesten, om ren och oren föda, klädedräktens sammansättning osv. Man följde särskilda regler för åkerbruket. Manliga medlemmar i gudsfolket skulle omskäras (Första Moseboken 17, Josua 5). Hoppet om ett kommande gudsrike fanns och senare  knöts till tron på ett gudsrike, tron på en kommande ättling till David (=Messias).

DEN BABYLONISKA EXILEN skedde  mellan 587-537 f.Kr (Räknat från Jerusalems förstörelse till perserkungen Kyros den stores löfte om att de till Babylon bortförda judarna kunde återvända till Jerusalem och landet Juda.) Under exilen i Babylonien tvingades judarna slå vakt om sin nationella identitet. De samlade och skiktade sina äldre traditioner i harmoni med Toras teologi. Det var sannolikt under denna period som synagogan blev det religiösa livets medelpunkt. Exilen bidrog också till att för framtiden skapa en judisk diaspora, hårt konfronterad med annan kultur, främst babylonisk och persisk.

Det var rabbinerna som förde de flesta traditionerna vidare efter Jerusalems förstörelse. Rabbinsk teologi är Toracentrerad: Tora ska föras ut till hela det judiska folket och representerar Guds närvaro . Plikten att studera Tora är den främsta av alla. De lärdes uppgift är att applicera Tora på livets alla situationer. Genom att leva i Toras ord menar man sig leva i kontinuerlig gemenskap med ”den Evige”. Man skapar en balans mellan detta livet och det kommande livet genom gudsfruktan, nästankärlek och lagobservans.

SVÅR SITUATION: I både kristna och muslimska länder förbjöds judarna i regel att äga jord, eller också gjordes beskattningen så hård att jordbruk blev omöjligt. Därför kom de att flytta till städerna och alltmer ägna sig åt hantverk och handel. Genom sitt gemensamma språk, hebreiskan, och den talmudiska lagen kunde judar i skilda länder organisera ett handelsnät, som fick stor betydelse för medelhavsområdets ekonomi. Så länge som muslimerna behärskade sjöfarten på Medelhavet dominerade judarna handeln, men när de italienska handelsstäderna uppstod måste de i stället koncentrera sig på handeln med Fjärran Östern.

Spanien blev första större centrum för judarna i Europa. Muslimernas ankomst till Spanien (711) gjorde att judarna fritt fick utöva sin religion här. Islams språk – arabiskan, som är besläktad med hebreiskan – fungerade som kulturspråk också för judarna. En blomstrande växelverkan uppstod mellan judar och muslimer, särskilt inom filosofi samt språk- och naturvetenskap. Judarnas situation i det kristna Europa under medeltiden var präglad av förnedring och förföljelser. De drevs ut ur Spanien år 1492.

SIONISM OCH ISRAEL: Genom Theodor Herzls insatser vid första sionistiska världskongressen i Basel 1897 blev sionismens idé världsomspännande och förenade alla de judar som önskade upprätta en judisk nation. Denna fråga splittrade dock judendomen. Efter grundandet av staten Israel accepterade de flesta judar landets roll som andligt centrum, men motsättningen mellan ortodox och reformjudisk hållning till Tora har skärpts. De ortodoxa hävdar att både skriftlig och muntlig Tora är av himmelskt ursprung. Därför skall religiös lag, halakha, i detalj reglera judiskt liv. Reformjudarna avvisar tanken på evigt gällande rituella regler och menar att judendomens etik är det väsentliga. Högtider och riter bör iakttas i den mån de har värde för samhälle och gudsliv. En s.k. konservativ judendom, särskilt stark i USA, intar en förmedlande position.

• OLIKA GRENAR 

Olika fromhetstyper finns i dag. Inom dagens judenhet spelar de ortodoxa grupperna fortfarande en viktig roll (även en mer strikt form: ultraortodoxa judar, som finns både i USA och Israel), framför allt i Israel som styrs av ortodoxa judar. De flesta av Östeuropas ashkenaziska judar utrotades av nazisterna, men deras ortodoxi lever kvar, främst i USA och Israel. I centrum för den står de heliga Skrifterna, rabbinsk tradition, intellektuell penetration av religiös lag och fullständig lagobservans. Världslig bildning kan på sin höjd tolereras som något i denna värld nödvändigt. Reformjudendomen har sitt viktigaste fäste i USA. I USA har också den konservativa judendomen sitt främsta fäste. Den lägger vikt vid den judiska identiteten och enheten mitt i all mångfald. Något som kanske kan kallas liberal, men även konservativ judendom finns också, en sorts mellanting mellan ortodox- och reformjudendom.

• MANDSOMINERAD RELIGION MEN MED STARK FEMINISTISK RÖRELSE

Judendomen är av ålder utpräglat mansdominerad, i synnerhet i ceremoniellt avseende, men kvinnofrågorna spelar numera en allt större roll. Efter ett sammanträde i Rom 1912 grundades International Council of Jewish Women för att hejda vit slavhandel och för att verka för politisk och social jämställdhet. I dag har organisationen drygt en miljon medlemmar från 42 länder. I synnerhet i Israel och USA finns flera judiska organisationer som söker skapa jämställdhet också på religionsutövningens område, bl.a. genom att förespråka och stödja kvinnliga rabbiner.

• Judendom i Sverige

1600-talets lutherska Sverige tillät inte judar slå sig ner i landet, men några medlemmar av de judiska familjerna blev döpta här redan 1681, med medlemmar av kungahuset som gudfäder och gudmödrar. Nya förbud mot judisk immigration utfärdades 1685, 1723, 1727 och 1748. År 1782 utfärdades ett officiellt judereglemente som gav judarna tillåtelse att bosätta sig och idka handel i Stockholm, Göteborg, Karlskrona och Norrköping. Fulla medborgerliga rättigheter erhöll judarna först 1870. Kring sekelskiftet 1900 skedde en stor judisk invandring från Östeuropa och antalet judar steg från ca 3 000 år 1870 till drygt 6 000 år 1910. Antalet judiska invandrare ökade igen starkt under trycket av andra världskrigets förintelse, men också till följd av ökad antisemitism i Östeuropa (Ungern, Polen) och det förutvarande Sovjetunionens sönderfall. Antalet judar i Sverige uppskattades 2009 till drygt 25 000; ca hälften bor i Stockholm med omnejd. Svårigheten att ange exakta siffror beror på att endast ca en tredjedel av judarna tillhör någon av församlingarna. Traditionellt är en jude en som har en judisk mor eller som konverterat till judendomen. I äktenskap med icke-judar har t.ex. i församlingen i Stockholm även antecknats sådana barn vilkas far men inte mor varit jude.

Judiska församlingar har i Sverige funnits sedan 1775. Den första grundades av Aaron Isaac, dennes familj och ytterligare tio personer i Stockholm. Samtidigt gavs, genom en särskild undantagslag, tillstånd att förrätta gudstjänster i enlighet med judisk tradition. Den första minjan (gudstjänsten) samlades sommaren 1776. De judiska församlingarnas gudstjänster hålls regelbundet i synagogor, i bl.a. Stockholm (tre synagogor), Göteborg, Malmö, Borås, Uppsala och Norrköping (Sveriges största synagoga, dessutom med orgel). Judiska begravningsplatser ägs och förvaltas av de judiska församlingarna.

• Främst 2 symboler:

Davidsstjärnan: sexuddig stjärna, formad av två trianglar. Symbolen är känd sedan bronsåldern och brukad i många kulturer. I arabisk tradition kallas den "Davids sköld". För judarna har den efter hand fått en position motsvarande det kristna korset. Under andra världskriget tvingade nazisterna judar att bära en davidsstjärna. Numera är den emblem på Israels flagga. Magen David Adom, 'Röda davidsstjärnan', heter den israeliska motsvarigheten till Röda korset.

Menora: (hebreiska), ljusstake. Med menora avses främst den sjuarmade ljusstake som fanns i Jerusalems tempel samt dess motsvarighet i det gammaltestamentliga uppenbarelsetältets gyllene sjuarmade lampställ, som bl.a. symboliserade de sju skapelsedagarna (jfr andra Moseboken 25:31–40 och 37:17–28). Efter förstöringen av det andra templet 70 e.Kr. blev menoran förd till Rom som krigsbyte (avbildad på Titusbågen i Rom, från år 81), sedan dess ett vanligt motiv. Den är staten Israels officiella emblem. (Vid chanukka används en menora med åtta ljushållare.)

Ungefärligt antal judar (men observera att även icke-troende judar inkluderas) 

-      USA	-      5800000
-      Israel	-      4847000
-      Europa	-      2000000 -      (i Sverige ca 20 000)
-      Ryssland	-      550000
-      Latinamerika	-      400000
-      Kanada	-      360000
-      Australien	-      100000
-      Afrika	-      110000

Ordförklaringar

Ø  Patriark= benämning på tre generationer av anfäder från vilka enligt Bibeln Israels folk härstammar, nämligen Abraham, Isak och Jakob.

Ø  Jeriko= oas och stad på Västbanken; ca 20 600 invånare. Jeriko är en av jordens äldsta städer, omnämnd i Gamla Testamentet som en av israeliternas första erövringar under Josua. Men den är äldre än så; redan ca 8500 f.Kr. fanns en fast bosättning i Jeriko. (Under sexdagarskriget 1967 ockuperades Jeriko av den israeliska armén. I maj 1994 överlämnades staden till den palestinska myndigheten. I praktiken har dock Israel fortsatt att kontrollera Jeriko och dess omgivningar militärt.)

Ø  Kanon= regel(samling), text(er) eller dokument som anses normerande. Att kanonisera texter är att göra dem till de normerande.

Ø  Diaspora (grekiska diaspora´ 'utspridning') kallas förhållandet att en religiös folkgrupp lever utanför sitt ursprungsområde i samhällen som domineras av en annan religion. Uttrycket avsåg ursprungligen judarna "i förskingringen", dvs. utanför Palestina.

BIBELLÄSNING. GAMLA TESTAMENTET. Fundera särskilt mycket på:

-       när du läser Skapelseberättelsen (1Mb:1-2)

Hur kan det komma sig att det vi uppfattar som ”ont” existerar samtidigt som vi tror på en allsmäktig, allvetande och god Gud som skapat oss och världen och som dessutom finns här för att ta hand om oss och fullborda sin skapelse. Hur kan det onda existera när ”Gud är god och vill gott”? (det s k teodicéproblemet).

-       Hur skulle en troende jude kunna tänkas svara på denna fråga? Kan det finnas en ond makt? Vad är ont? Hur förhåller du dig till det som är ont? (Hur förstår du/förklarar du att oskyldiga får lida? exempelvis små barn får leukemi, utnyttjas sexuellt, drabbas av aids eller naturkatastrofer?)

-       Fundera även över universums existens. Varför finns universum? Varför finns vi människor? Ger fysiken, skapelseberättelserna eller tron på Gud ett godtagbart svar på frågan varför? Går de att kombinera? Är frågan ”varför” kanske inte ens relevant?

-       När du läser syndafallsmyten (1Mb:3)

Vilken synd begår Adam och Eva och vilken roll spelar ormen i händelseförloppet? Hur reagerar Adam respektive Eva? Ser du en könshierarki? Vilken?

-       När du läser 10 Guds bud (2Mb 20:1-17)

Fundera över om dessa bud fortfarande gäller som grund för vår etik och moral. (Och vilken sorts etik handlar det om?)

-       Moseböckerna som lagtext:

Mose lag liknar i vissa stycken en vanlig lag med vars hjälp man kan döma. Döm själv genom att slå i Bibeln: En terroristgrupp kidnappar en rik mans dotter och begär 2 miljoner i lösen. Kidnapparna arresteras. Döm dem med hjälp av 2 Mb 21:16.

Stening är en avrättningsmetod som använts genom hela den kända historien. Stening innebär att stenar kastas på den dömde tills han eller hon avlider. I Bibeln nämns stening på många ställen. Läs 5Mb 22-24 för att få en liten uppfattning om detta.